Små tankar om gårdagen – Je Suis Charlie

Igår hände något fruktansvärt i Paris. 12 personer blev dödade. Det grundar sig tydligen i IS vilka säger sig ha Islam i ryggen men de är bara idioter med vapen. Religionen har ingenting med attacken att göra! De själva tror säkert på det och med deras utrop med mera verkar många andra också tro på det. Så därför kommer nu fler attacker mot muslimer och moskéer.

Men att attackera en moské efter attacken i Paris är inte bättre. Attacken i Paris är emot yttrandefriheten, en attack mot en moské är emot religionsfriheten. Inget av det är något att hylla eller se som något bra, det är allt förkastligt.

Jag vill att människor ser det för vad det egentligen är. Galningar som skjuter och bombar. Anledningen är för mig oklar och jag kan inte se vad de kan vinna på det men på något sätt vill de skrämma omvärlden. Att de sedan använder religion som svepskäl skadar så många människor.

Har bekanta på Twitter, muslimer, som dagligen får utstå hot, blir förnedrade och jag förstår inte hur de orkar med det. All heder åt er som orkar, all heder åt er som fortfarande tror på kärleken.

Till er andra: Tänk till, öppna ditt hjärta, öppna ditt sinne. Var inte blind!

Sitt med Dawit

Vet att jag är lite sent på bollen och att Almedalsveckan sedan länge är över men kom idag att tänka på det när jag lyssnade på Alex & Sigges podcast.

Tanken med ”Sitt med Dawit” eller #sittmeddawit som hashtagen hette på Twitter var att en skulle få insikt hur det var att vara fängslad som Dawit Isaak gör i Eritrea. För er som inte vet är Dawit en journalist som suttit fängslad utan rättegång i Eritrea sedan 2001.

De hade byggt upp en cell på, jag tror det var 3×2 meter, som en skulle gå in och sitta i. Där fanns en sittplats och mörker, det var allt. Att få en insikt i hur det är att vara fängslad under de förutsättningarna tror jag ingenting kan uppnå men många gjorde ett försök under veckan när de satte sig i cellen i 15 minuter.

Ett flertal politiker och annat mediafolk satt i cellen och kom ut med en uppenbarelse och en tro på att de insett hur det var. Jag tror ingen kan förstå hur det är och jag ser inte att det var det som var meningen heller. Det bästa med cellen var att uppmärksamma att han fortfarande sitter där och att vi måste fortsätta kämpa för att få honom därifrån, de gäller även den svenska regeringen.

Sverige jobbade med det tidigare men det prioriterades ner när Shibbye och Persson fastnade i Etiopien för inte så längesedan, det kommer ni säkert ihåg. Under den tiden svalnade arbetet med Etiopien så Dawit kommer troligen att få sitta i den riktiga cellen ytterligare några år, om han överhuvudtaget lever.

Ville bara få ut funderingarna jag hade om detta idag och jag tycker cellen var en bra grej för att uppmärksamma Dawit Isaak men jag tror inte det har fått många till verklig insikt. Möjligtvis en tankeställare.

#Sittmeddawit hetast i Almedalen – Artikel i Dagens Media