Nu hoppar jag

Sedan jag muckade från värnplikten har jag arbetat. Jag hamnade aldrig i skolbänken igen. Visserligen var den första tiden en tid av timanställningar men jag fick arbete. Ju längre tiden gick ju mer har jag fått trygghet i min vardag. Men det tog inte så lång tid att komma dit, jag har aldrig levt det minsta utsatt utan jag har haft det bra.

Jag har haft förstahandskontrakt på näst intill alla mina bostäder och även om jag idag bor i kollektiv så står jag på kontraktet. Trygg bostad och ett fast jobb. Drömmen för många, men redan nu vid 26 års ålder känner jag att jag vill prova något annat, jag vill leva lite löst. Liksom på kanten.

Därför har jag nu bestämt mig. Jag kommer att säga upp mig från mitt arbete, flyga till Thailand och vidare ner till Australien för att inte veta datumet jag åter landar i Sverige. Det kommer bli ett äventyr där jag kommer leva mer otryggt än jag någonsin gjort.

Jag liknar det vid att stå vid klippkanten och hoppa ut för att se hur jag klarar mig. Så som jag känner mig själv så tror jag inte det kommer att bli några problem och blir det några så kommer jag att lösa dem.

Önska mig lycka till!