En tung dag efter SD:s framgång

Igår var det dags att gå till valurnorna vilket en stor del av befolkningen gjorde, det gick sådär måste jag säga. Att vi fick ett regeringsskifte mot en mer rödgrön regering gör mig glad och lättad men att Sverigedemokraterna gick fram så mycket gör mig rädd. Frågan är varför.

Sverigedemokraterna har växt sig starkare och starkare under den tid som alliansen har styrt, vilket inte är helt oväntat. Klassklyftorna har ökat vilket medfört att utanförskapet ökat och det är där SD har lätt att gro. Människor som blir orättvist behandlade behöver en lösning och Sverigedemokraterna har hittat en syndabock som på ytan verkar vara en enkel lösning, det är en av orsakerna.

Även om det är viktigt att veta hur de har kunnat växa sig så starka är det viktigt vad vi gör från och med idag, för idag börjar kampanjandet om valet 2018. Hur ska vi bemöta dessa 12,9% som röstade på SD? Så som vi gjort hittills har ju uppenbart inte fungerat. Vi kan inte ignorera dem, de har en stor del av folkets stöd och att stöta ut dem har redan provats utan resultat.

Vi måste prata med våra vänner, arbetskamrater, familj, ta den obekväma debatten med de i vår omgivning. Jag måste själv bli bättre på den delen, det måste jag erkänna, att jag är alldeles för tyst många gånger.

Att smutskasta invandrarna blir helt fel, de är här, de kommer hit och de stannar och det är så det ska vara. Det vi måste lära oss är att öppna upp våra armar, släpp in dem i vår gemenskap, i skola, i jobb, i umgängeskretsen. Integrera, behandla dem som om de vore vilken människa som helst, för de är människor precis som alla andra. Det här stycket blev lite ”vi & dom”-känsla vilket jag beklagar för, jag placerar inte andra i fack utan försöker blanda alla i samma skål. Tillsammans är vi starka, tillsammans vinner kärleken.