Tänker tillbaka

Sitter och tänker tillbaka på min resa som avslutades för sju månader sedan. Allt roligt jag hade, allt annorlunda jag såg, alla människor jag träffade. Tiden i Thailand var något speciellt, det var första gången jag reste på riktigt, ensam med en ryggsäck på en okänd plats långt, långt hemifrån. Det var speciellt från första stund och det var verkligen början på en bra resa.

Tänker mycket på tiden jag hade i Pai i norra Thailand. Det är en fantastisk liten by jag så gärna skulle vilja besöka igen. På dagen hängde jag i hängmattan eller åt frukost och lunch på något mysigt ställe, njöt av solen och värmen. På kvällen hängde jag på Irie bar som var en liten reggaebar på en bakgata, en avstickare från huvudgatan. En av killarna där gav sig fan på att han skulle lära mig spela biljard, och jag blev faktiskt riktigt duktig under de fem dagar han gav mig gratis lektioner. Hängde kvar i baren efter stängning och spelade spel eller lyssnade på när de jammade reggae på thailändska.

Tiden jag sedan hade på Koh Tao där jag upplevde vår planet från ett annat perspektiv, nämligen under ytan. Tog en dykarkurs och lärde mig att havet är fantastiskt och trots att vi människor inte är skapta för att vara under vatten en längre tid var jag nere på 30 meters djup. En upplevelse jag redan då kände var overklig och än mer idag.

När jag sedan kom ner till Australien och upplevde hur det var att pengarna börjar ta slut och inte ha någon inkomst. En tid av spännande oro över framtiden som sedan löste sig när jag fick jobb som flyttgubbe. Hur vi på flyttfirman efter varje arbetsdag samlades på baksidan, drack nån öl eller rökte, simmade i poolen eller såg på Walking Dead och Biggest Looser.

Tänker på tiden när jag arbetade på en farm, de stora maskinerna jag körde, fåren jag jagade och fångade som sedan slaktades framför mina ögon. Tiden nere på den lokala puben där alla samlades på kvällarna, alltid samma människor i stolarna och jag behövde inte säga vad jag ville ha när jag kom in.

Det var en fantastisk tid när jag tänker tillbaka. Speciellt alla människor jag träffat, intressanta möten som kommer finnas med mig. Erfarenheter är rikedom och jag aldrig känt mig mer rik.

I’m leaving today

Start spreadin’ the news, I’m leavin’ today
I want to be a part of it
Bang-kok, Bang-kok
These vagabond shoes, are longing to stray
Right through the very heart of it
Bang-kok, Thailand

I want to wake up, in a city that’s full of streets
And find I’m king of the chill
Top of the cheap

I’m walking in sun, I’m melting away
I’ll make a brand new start of it
In old Bang-kok
If I can make it there, I’ll make it anywhere
It’s up to you, Bang-kok..Bang-kok

Bang-kok…Bang-kok
I want to wake up, in a city created by angels
And find I’m A number one, top of the list
King of the chill, A number one….

I’m walking in sun, I’m melting away
I’ll make a brand new start of it
In old Bang-kok
If I can make it there, I’ll make it anywhere
It’s up to you, Bang-kok..Bang-kok Bang-kok!!!

Originally by Frank Sinatra and then a bit different, called New York.

På äventyr i Blekinge

I fredags åkte jag upp till Blekinge för att hälsa på alla nära och kära och jag hade tänkt att stanna till tisdag. Har ni lust att träffa mig så kan ni ju höra av er så kanske vi kan få ihop någonting. För tillfället sitter jag på stationen i Karlshamn och väntar på tåget som ska ta mig österut.

Det har varit underbara dagar här uppe med tanke på alla underbara människor jag träffar, det fantastiska vädret och att jag denna gången hade en kompis med mig upp. Jag fick chansen att visa lite av min hemkommun, inte så mycket av platsen jag växte upp men ändå mycket vackert.

Vi har badat i Mörrumsån, vi har varit på Tärnö och vi har haft grillfest på en uteplats i Karlshamn.

På en sten i vattnet, Mörrumsån är vacker
På en sten i vattnet, Mörrumsån är vacker
Jag och Lufsen (Niclas hund) väntar på att åka ut till Tärnö.
Jag och Lufsen (Niclas hund) väntar på att åka ut till Tärnö.

Några dagar kvar innan jag ska tillbaka hem till Malmö så lite mer jäkelskap kan hittas på. Vem vet, vi kanske kör bil på vattnet.

Amfibiebil
Amfibiebil

Ut i världen – snart åker jag

Om 76 dagar åker jag iväg på mitt livs resa och denna bloggen kommer inte bli så frekvent som den varit mellan gångerna. Det eftersom jag kommer ha begränsat med tid. Men ni kommer inte missa mig, jag finns på andra ställen! Här (Mickes Resa) och här (Min tripp Down Under)!

Så in där, lägg till på bloglovin’ eller hur ni nu följer mig 🙂 Självklart rekommenderar jag att ni gillar min sida på Facebook också, Mickes Resa på Facebook Facebook_Like_thumbs_up_small

Första mötet med eventuell vikarie för Kollektivet LAM

Idag hade vi besök en som är intresserad av att hyra mitt rum när jag lämnar Sverige. Det var en trevlig prick och om han flyttar in kommer han bli den yngsta i hushållet. Sorry Linus, du växer.

Mötet gick bra, vi pratade om allt möjligt. Malmö, utbildning, arbete och Göteborg. Han är från Göteborg.

När han stod här i köket kom jag att tänka på, ”detta är kanske mannen som kommer ta min plats i det här hemmet”. Det fick mig att åter inse att jag kommer göra något helt galet, jag kommer lämna Sverige på obestämd tid helt ensam. Det kommer att hända.

Helt galet.

Men om det blir killen som var här idag som ska bo här känner jag mig trygg. När jag kommer tillbaka kommer han ha skött om mitt rum och jag kan återgå till mitt ”vanliga” liv. Om jag inte fastnar i Australien förstås.

Mitt liv i en väska

Som ni vet kommer jag att lämna Sverige på obestämd tid nu i september och förberedelserna är i full gång, läs allt på michael-lind.se/MickesResa. Fick häromdagen hem min ryggsäck som jag kommer att ha med mig på resan, en 60 liter stor svart ryggsäck.

Jag har en känsla av att jag kommer trivas med att ha väldigt lite saker med mig. Allt mitt liv kommer bestå av kommer få plats i den där väskan och jag kan alltid bära den med mig. Kommer att ha med mig en del saker som till exempel datorn då jag behöver den men annars är det inte mycket materiella saker som kommer betyda något.

Mycket av det som kommer vara med är saker som är praktiska för ett simpelt leverne. Tvättlina för blöta kläder, skoskavsplåster efter långa vandringar, hänglås där det saknas lås med mera.

Det kommer bli så skönt att inte ha så mycket att hålla reda på. Det märker jag nu att jag inte är så bra på att ha mycket saker, bara att titta på hur stökigt mitt rum är. Det ska städas nu i dagarna och saker ska sorteras ut, säljas, kastas och skänkas. Det kommer bli en del som ska bort, en hel del kläder till exempel. Så är det något du vill ha så kom förbi.

Jaja, det ska bli väldigt skönt i alla fall. Att det bara är jag och min väska.

Nu är det på riktigt

Nu när jag både har köpt flygbiljetter från Sverige och införskaffat mig visum till Australien börjar det verkligen kännas att detta kommer ske. Det har så länge varit en dröm att få se landet down under och nu kommer det att ske. Från och med november bor jag där, tillfälligt i alla fall.

Jag har ju ingen hembiljett vilket är ännu mer spännande, ingen vet när jag kommer hem… Läs hela inlägget här

Resebloggen

Hej på er alla glada människor som hittat hit, vare sig det är första gången eller ni kommer hit dagligen. Alla är välkomna.

Nu till saken. Jag kommer att göra en resa efter hösten, mitt livs resa. 15 september lämnar jag Sverige med en enkelbiljett. Ni är alla välkomna att följa mig. Kommer att blogga från och med nu och framåt. Förberedelser och dylikt kommer att gå att följa på bloggen.

Men för att inte blanda ihop mina personliga blogginlägg som finns på denna sidan har jag skapat en annan blogg. Följ båda vetja!

Min reseblogg finns här – Resebloggen Mickes resa. (michael-lind.se/mickesresa)

Ni kommer alltid att finna en länk till den i menyn ovan, som ni ser.

Nu hoppar jag

Sedan jag muckade från värnplikten har jag arbetat. Jag hamnade aldrig i skolbänken igen. Visserligen var den första tiden en tid av timanställningar men jag fick arbete. Ju längre tiden gick ju mer har jag fått trygghet i min vardag. Men det tog inte så lång tid att komma dit, jag har aldrig levt det minsta utsatt utan jag har haft det bra.

Jag har haft förstahandskontrakt på näst intill alla mina bostäder och även om jag idag bor i kollektiv så står jag på kontraktet. Trygg bostad och ett fast jobb. Drömmen för många, men redan nu vid 26 års ålder känner jag att jag vill prova något annat, jag vill leva lite löst. Liksom på kanten.

Därför har jag nu bestämt mig. Jag kommer att säga upp mig från mitt arbete, flyga till Thailand och vidare ner till Australien för att inte veta datumet jag åter landar i Sverige. Det kommer bli ett äventyr där jag kommer leva mer otryggt än jag någonsin gjort.

Jag liknar det vid att stå vid klippkanten och hoppa ut för att se hur jag klarar mig. Så som jag känner mig själv så tror jag inte det kommer att bli några problem och blir det några så kommer jag att lösa dem.

Önska mig lycka till!

Lämnar Sverige 15/9

Idag vandrade jag in till chefen och sa ”jag har köpt en enkelbiljett till Australien och kommer att lämna Sverige i september”. Det är sant. En enkelbiljett som ger mig en chans att stanna utanför landets gränser länge, så länge jag bara kan och vill. Självklart kommer ni att kunna följa min resa här och på andra ställen.

Mer information kommer så småningom. Eller under tiden, planering och allt. Men nu är det fredag och jag orkar inte skriva mer, just nu.

Puss

Om tre veckor reser jag

Jag har länge haft en hemlig dröm, en hemlig dröm om att utforska en värld där inte så många varit. I alla fall inte utav de jag känner eller pratat med. Jag kommer om cirka tre veckor att påbörja en resa som kommer ta mig till Nordpolen. Jag ska alltså tampas med isbjörnar.

Jag kommer att ha en guide som hjälper mig och de första veckorna kommer att vara förberedelser. De kommer att ske på hemlig ort men jag kommer ha tillgång till internet med jämna mellanrum under den tiden. Så fortsätt höra av er.

Önskar er all lycka så hörs vi!

Asienresa

Jag satt tidigare idag och tittade på vad jag skulle hitta på och se när jag besöker Thailand till hösten. Tänkte jag skulle se Laos och ta mig till Laos genom att först besöka den gyllene triangeln från Thailands sida. Sen tänkte jag om jag skulle ta mig till Luang Prabang och vidare neråt mot huvudstaden, Vientiane.

Men jag vet att det finns mer att se i och runt Thailand. Därför söker jag nu tips från er. Vad har ni att rekommendera? Spelar ingen roll om ni har varit där eller bara vill dig, kom med förslag.

Kommentera på!

Framtiden kallar

Sitter och väntar på bussen. Malmö är kallt idag, eller är det bara jag som inte klarar av denna kylan. Vintern gör mig torr.

Jag drömmer mig bort, till en annan tid, min tid, min framtid. Ett annat land kommer att förändra mig men jag ska dit, det har jag bestämt. Jag vill slippa mina torra händer, torra läppar och att vara tvungen att bära halsduk.

Men jag kommer tillbaka, det har jag lovat. Men man vet aldrig vad som händer och tänk om jag blir tvungen att bryta det löftet. Jag tror jag kommer att bli förlåten men det kommer vara mycket tårar.

Downhillcykling i Åre

 

Jag vaknade cirka halv sju på lördagen. Eftersom att Nizze var så trött blev det att vi la oss i sängen tidigt och då vaknar jag tidigt. Men det gjort ingenting. Klockan åtta stg vi upp, packade lite sen gick vi till frukosten som ingick i priset. När allt var packat och klart bar vi ner det till bilen och vi började peppa varandra på vad som komma skulle.

Framme vid cykeluthyrningen stötte vi på problem. Någonstans hade det blivit fel och vi hade inga cyklar. Vi sprang runt till de andra cykeluthrningsställena men överallt var det fullbokat så vi stod i Åre utan cyklar. Åkt bil i 120 mil för att bara åka hem igen? Eftersom jag är en optimist gav jag inte upp och försökte överföra samma energi på Nizze. Det var inte lätt.

Klockan var närmare halv tolv men nu satt vi i full utrustning på en varsin cykel på väg mot liftarna. Bättre sent än aldrig. Vi tänkte att vi skulle utnyttja tiden så mycket som möjligt och bestämde oss därför för att börja på toppen. Vi tog kabinbanan upp.

Luften däruppe är inte som luften hemma i Malmö. Så frisk, så sval. Utsikten där uppe var helt magnifik, man såg dalar, berg och även sjöar. Det var så vackert, ett intryck som varken ord eller bild kan göra rättvisa. Men efter en kokt med bröd och lite vatten hoppade vi upp på våra tvåhjulingar och började rulla.

Det var helt kalt, bara stenar och lite jord men cyklarna tog sig fram oerhört bra. Det skakade lite i armarna och man kände snabbt att detta kommer bli en fysisk utmaning. Efter en liten stund kom vi till en mycket brant lutning. Man ser inte över krönet men när man kommer över krönet är det första man tänker ”Jag kommer slö över framlänges här”. Men med de cyklarna och en liten lätt lutning bakåt gick det hur galant som helst.

Det gick ömsom fort ömsom sakta för oss. Vi var båda nybörjare och visste inte vad vi eller cyklarna klarade av, men man lärde sig snabbt. Vi kom sedan fram till ett ställe som var delvis täckt med snö och där var första gången jag tog i marken. Snön låg på en lutning man skulle ta sig över och jag kom ganska högt upp. Cykeln började glide neråt och jag hamnade på sidan, tillsammans gled vi ner i spåret där alla de smarta hade cyklat och kunde därifrån ta mig vidare. Snön var kall.

Sen var det Nizzes tur att vurpa. I en backe kom han utanför med hjulet och slog runt men landade åt rätt håll, från branten. Han var snabbt på fötter igen och vi fortsatte rulla neråt. Den leden vi tog först kallas för Easy Rider och när den senare tog slut rullade vi igenom Örnnästet och vidare in på Shimanospåret.

Shimanospåret var fullt med gupp och hopp. Kurvorna bestod av lutning där man rullade runt i ca 45° lutning, om inte mer vilket gjorde att man kunde hålla en bra fart hela vägen. Hoppen gick bra fast jag oftast landade på platån. Min tunga vikt gjorde även att sadeln gick i däcket med jämna mellanrum.

Jag cyklade före men stannade för att invänta Nizze, han kom inte. Istället cyklade en annan förbi där jag stod så jag började undra var han tog vägen. Det visade sig att han hade gjort ett ordentligt hopp men inte landat där man skulle landa, han trillade. Men till slut kom han och vi rullade vidare.

Så pågick det hela dagen och vi trillade inte så allvarligt. Förutom den gången jag hoppade högt, tappade tramporna och landade med scrotum på sadeln. Det gjorde ont. Jag kravlade upp på slänten med cykeln och försökte återhämta andan och Nizze som låge före just då rullade vidare utan vetskap. Ett par från liften ovanför frågade om allt var ok och jag krystade fram ett ”Snart”.

Det var helt underbart, så jäkla roligt och om du gillar fart och spänning rekommenderar jag dig att göra detsamma. Sugen på hur det ser ut? Gå in på Youtube och sök, många har filmkameror på sig när de cyklar.