Tro inte att någon inte ser vad du gör

Efter dåden i Paris, precis som efter 11 september, så kommer myndigheter vilja öka övervakning och spaning både i verkligheten och på nätet. Och tro inte att du inte kommer att drabbas. Hela tiden accepterar vi att vi övervakas och kartläggs digitalt och när du minst anar det fastnar du på någon övervakningskamera. Men bryr du dig?

Många har åsikten ”har man bara rent mjöl i påsen”, men vad spelar det för roll. Ska du övervakas ändå? Nej, det är inte någon som sitter och tittar på allting du gör men allt du gör på din dator, speciellt det du gör på nätet lagras någonstans och det kan användas emot dig nu, eller senare.

Jag säger inte till dig att sluta använda internet, internet kan vara bra, internet har startat revolutioner, men tänk på vad du gör och vad du publicerar.

Tro inte att du är osynlig.

Byggde eget vindkraftverk

Som jag gör med jämna mellanrum så har jag sett lite videos på TED.com för inspiration om synen på livet. Där finns massor med videos och jag kan ägna timmar åt att titta på dem, tänka på vad de sagt och få en förståelse för människor och deras tankesätt.

Senast såg jag en video med William Kamkwamba som är uppvuxen som en fattig bonde i Afrika. Ett år upplevde de ett svårt år och svälten var ett faktum. De torra åkrarna var svåra att odla i och eftersom de inte fick in några pengar kunde han inte gå i skolan. Han tog sig ändå till biblioteket och började läsa på om fysik och hittade en bok om vindkraftverk.

William var 15-16 år vid den här tiden men bestämde sig för att bygga ett och utav en gammal cykelram, lite plaströr och annat han fann på skroten byggde han ett vindkraftverk som gav dem fyra lampor och två radios. Från ingen el till detta med hjälp av en cykeldynamo är en fantastisk prestation och att lyssna på honom ger en inspiration till att man kan faktiskt få energi utan kärnkraft, vattenkraft eller kolkraft. Vinden finns runt om oss, den förser oss med ständig energi.

När det var färdigt och det fungerade bestämde han sig för att bygga ett till, ett lite större som han och grannarna kunde använda för att bevattna åkrarna och låta grödorna växa. Han gjorde det! Han berättade att människor hade börjat köa utanför deras bostad för att ladda sina mobiltelefoner.

Om man vill kan man åstadkomma mycket, det som behövs är motivation.

Oron stiger i mig

Under en längre tid har jag haft en känsla, en obehaglig känsla och den växer för varje dag som går, varje gång jag ser på nyheterna och hör om vad som händer runt om i världen. Det är krig på många ställen, människor dör, människor utnyttjas, människor torteras. Många är på flykt.

Det som skrämmer mig är att våldet verkar eskalera och sprida sig runt om i världen. Terroristattacker som kommer allt närmare, för lite mer än fyra år sedan sprängdes det i Stockholm och i helgen sköts det i Köpenhamn. Det handlar om skräck, det handlar om yttrandefrihet och oron i mig stiger. Snart är det världskrig, om det inte redan startat.

Jag vill förbereda mig, vara redo. Men vad ska man göra och var ska man ta vägen?

Det finns så mycket mer som snurrar i mitt huvud om detta, men just nu orkar jag inte skriva mer.

Ta hand om er och sprid kärlek, det är inte så svårt.

One love!

Ni vet dagen efter…

…mycket alkohol
Då man vaknar upp känner man hur hela kroppen skriker efter vätska. Det var fest igår och tydligen var jag törstig. Smaken i munnen är förfärlig, gammal fylla blandad med gammal skräpmat eftersom man knappast lyckades borsta tänderna innan man somnade mitt i natten. Man öppnar ögonen och nås av ljuset som bara sticker en och man vill inget hellre än att somna om och vakna upp helt utan bakfylla.

Till slut orkar man ta sig ur sängen och ut i köket för att fylla på vattenglaset. När det är tömt fyller man upp det igen, går på toaletten för att försöka kissa men ingenting kommer på grund av vätskebristen. Så man tar sitt vattenglas och går tillbaka till sängen och sätter igång en dålig tv-serie eller en film som man sedan slumrar till. Energin är helt borta och det känns som att livet är över.

…mycket weed
Man vaknar upp utvilad och sträcker på sig, antingen går man upp och äter frukost med god aptit eller så ligger man kvar och myser en stund i sängen innan. Sen börjar dagen med allt som man vill göra, eller inte göra. En helt vanlig dag helt enkelt.

Hur vill du spendera dina söndagar?

Arbetskraft finnes

Jag är en man på 27 år som söker någonting att göra och försörja mig på. Är en positiv, glad och trevlig man som gillar att träffa nya människor och utmana mig själv genom nya uppgifter. Har nyligen spenderat närmare ett år utomlands på egen hand så är van vid att klara mig själv men arbetar bra även i team.

Tidigare arbeten jag har haft är bland annat maskinförare i Karlshamn, väktare i Växjö, butiksmedarbetare i Malmö, dräng på en farm i Australien, flyttgubbe i Brisbane och en del annat. Jag tänker logiskt och hittar lösningar på eventuella problem som dyker upp i vardagen. Tycker om att arbeta gentemot kunder och då jag alltid har en positiv utstrålning brukar jag uppskattas.

Söker nu ett arbete. Kan ställa upp på allt från snöskottning eller annat jobb där det som behövs är kroppsarbete, till butiksmedarbetare till städare på ett hotell med mera så hör gärna av dig om du vet någonting eller har någonting att erbjuda.

Tack för mig!

Michael Lind
+46 (0) 763 05 9889
michael [a] michael-lind.se

Utnyttjar sommaren innan jag drar

Om fyra veckor befinner jag mig i Bangkok och jag vet inte när jag kommer tillbaka till Sverige. Med den tanken i bakhuvudet hela sommaren har jag försökt att få det till en bra sommar. Jag kan idag, med knappt fyra veckor kvar i landet, säga att det har varit en fantastisk sommar. Även om jag har jobbat det mesta utav den så har vädret varit underbart och jag har hunnit ha så roligt med mina nära och kära.

Jag kan ta som exempel den helgen som precis har varit. I fredags hade jag och Linus en liten kräftskiva hemma och det blev en helt galen fest som jag inte vågar berätta för mycket om här. Men vi hade verkligen roligt och här var så härliga människor. Mycket nubbar och många skratt.

Sedan i lördags, då var jag i Mörrum på 60-årsfest som även den var helt galet rolig, lägg betoningen på galet för det var den, galen. Ska inte heller här gå in på vad som hände utan det får vara för dem som var där, eller om jag säger det muntligen en dag. Det var mycket dans och sång av olika slag, det var mycket dricka som fyllde magarna vilket fick knoppen att susa till.

Jag har också fått uppleva den svenska naturen en natt som ni kan läsa om här, jag har varit på Liseberg, jag har badat i Mörrumsån men framförallt har jag umgåtts med de jag älskar. Nu har jag lite mer än en vecka kvar i Malmö sen blir det Blekinge för nästan hela slanten, jag ska njuta av Malmö denna veckan och så ska jag packa.

Hoppas ni hade en lika bra helg som jag har haft, även om jag tvivlar på att ni haft det. Stor kram till er!

One day

Sometimes I lay
Under the moon
And thank God I’m breathing
Then I pray
Don’t take me soon

‘Cause I am here for a reason

Sometimes in my tears I drown
But I never let it get me down
So when negativity surrounds
I know some day it’ll all turn around because…

All my life I’ve been waiting for
I’ve been praying for
For the people to say
That we don’t wanna fight no more
There will be no more wars
And our children will play
One day

It’s not about
Win or lose
Because we all lose
When they feed on the souls of the innocent
Blood-drenched pavement
Keep on moving though the waters stay raging

In this maze you can lose your way
It might drive you crazy but don’t let it faze you no way

Sometimes in my tears I drown
But I never let it get me down
So when negativity surrounds
I know some day it’ll all turn around because…

All my life I’ve been waiting for
I’ve been praying for
For the people to say
That we don’t wanna fight no more
There will be no more wars
And our children will play
One day

One day this all will change
Treat people the same
Stop with the violence
Down with the hate

One day we’ll all be free
And proud to be
Under the same sun
Singing songs of freedom like
One day

All my life I’ve been waiting for
I’ve been praying for
For the people to say
That we don’t wanna fight no more
There will be no more wars
And our children will play
One day

Inspirerande människor

På väg till jobbet i söndags stannade jag till på en grill för att få i mig lite mat. När jag stod och väntade på min beställning kom det in en man som sade hej till mig. Det visade sig vara en person som tidigare jobbade på Entré i Malmö där jag också arbetat för några år sedan.

Vi slog oss ner och åt tillsammans, pratade om vad vi gjorde och vad vi skulle göra. Det visade sig att han hade kontakter på min arbetsplats och att han hade lite samma tanke som jag om framtiden. Eller nutiden rättare sagt.

Jag kommer ju släppa mitt liv i Sverige och bege mig ut i världen utan trygghet. Kommer endast att ha lägenheten kvar som jag hyr ut till en annan. Han har gjort något liknande, fast han stannar i Sverige av olika anledningar. Men han har också släppt tryggheten, sagt upp sitt jobb och lägenhet.

Det inspirerar mig när människor gör så. Att släppa allt och bara lita på sig själv och vad man själv klarar av.

Vi bytte nummer med varandra och kom överens om att höras. Det ska bli roligt att följa honom.

Nu kryper de fram

Nu dyker den upp, nu kommer den fram. Smygrasisterna kommer fram från under sina stenar och visar sitt sanna jag. Oroligheterna i Stockholm får folk att börja skylla på invandrarna igen. Som att det skulle sitta i nationalitet och hudfärg. Knasigt.

På Facebook ser jag tendenser till främlingsfientlighet hos flera av mina vänner och jag ser vilka länkar de postar. Jag läser en del av länkarna trots att de är på sidor jag inte tycker om, om jag har tid förstås. Ibland beskrivs där verkliga problem och man håller med om va de skriver. Sen kommer de till lösningen.

Det är invandrarnas fel. Ifrågasätt deras uppehållstillstånd och skicka ut de som inte sköter sig.

Ja och nu håller många kanske av er med att de borde skickas hem. Men varför det? Det är inte invandrarnas fel, det är samhället som är orättvist. Det som skrämmer mig ännu mer är att politiker lägger upp bilder på ammunition och säger att den bör användas i Husby. Att politiker skriver att polisen måste ta i hårdare, använda tårgas, gummikulor med mera för att få stopp på upploppen.

Det föreslås också undantagstillstånd och utegångsförbud för vissa. I ett demokratiskt och bra Sverige? Litar inte på våra politiker och känner ett obehag på när jag ska rösta. Vem fan kan man lita på när det gäller medmänsklighet?

Varför ”Det här är Micke Lind”

Ni som känner mig kanske undrar varför jag valt att kalla min hemsida och blogg för Det här är Micke Lind. Särskilt ni som kände mig länge. Tänkte berätta det för er.

Jag har under min uppväxt hela tiden blivit kallad för Michael, ingenting annat. Fick direkt inget smeknamn under skoltiden utan det var Michael som gällde. Sedan jag kom till Malmö har det ändrats. Det ändrades inte direkt men efter några år här nere blev jag Micke. Till och med Micke Lind.

Därför bestämde jag mig för att namnge denna sidan med just Micke Lind i fokus. Det har liksom blivit mitt internet-alias. Jag kallas så klart för Micke Lind även utanför internet men jag presenterar mig alltid som Michael och det kommer det nog inte bli någon ändring på.

Anledningen till att vissa här i Malmö börjat kalla mig för Micke istället kan jag bara gissa. Jag har en känsla av att det är vanligt med smeknamn i Skåne, det gäller allt. Folk förkortar ord, namn, ställen hela tiden här nere. Har inte direkt reagerat över det innan jag nu började fundera på detta.

Nu har ni fått lite svar på sidans titel, eller så har jag bara irrat till det ordentligt för er. Either way, här har ni svaret.

Tror jag.

Resan mot framtiden

Jag står på perrongen med händerna i fickorna och ser in i den mörka tunneln. Ser den oändlighet och outforskade värld bortom. I ett ögonblick kommer mörkret närmare och sveper runt mig och det känns som jag befinner mig i rymden. Bara jag och stjärnorna. Rymden börjar snurra runt mig och jag sluter mina ögon för att slukas helt av mörkret.

Jag väcks tillbaka till verkligheten som ropar ut att tåget är på väg in till stationen. Bredvid mig står en väska packad med nödvändigaste, lite kläder, pass, några böcker och en dator. Jag kommer att se världen tillsammans med mig själv och mitt inre. Kommer att se mycket, vara med om många intressanta möten, jag kommer att växa.

Jag ser tillbaka ner i tunneln. Mörkret i tunneln lyser upp mina ögon och jag är i en annan värld, samma värld fast bortom min egen gräns. Mörkret försvinner sakta i takt med att tåget närmar sig, rälsen sjunger och det viner i tunneln. Lamporna från tåget fäster sin blick i mig, som ett vilddjurs ögon som fått syn på sitt byte. Det känns både skrämmande och spännande på samma gång. Jag ser min framtid suddigt framför mig, jag vet vad jag vill men inte vad som kommer ske. Framtiden.

Jag böjer mig ner, tar tag i min väska och hänger den sakta över axeln och kontrollerar att jag har biljetten. Tåget bromsar och stannar framför mig med ett pys, dörrarna öppnas och jag tar klivet mot min framtid, en oviss och utmanande framtid.

Letar mig fram till min plats, lägger väskan på hyllan och slår mig ner. Jag ser ut genom fönstret och tittar på folket som kliver av, in i den verklighet jag nu lämnar. Ett leende sprider sig över mitt ansikte och jag kan se mina egna ögon glittra i fönstret. Jag känner en känsla av lycka, frihet och hopp. Tåget börjar rulla med ett ryck och jag är iväg.

Nu börjar mitt liv.

EDIT. Kan ha publicerat denna tidigare, hittade den bara i min telefon 🙂

Det finns vettigt folk i småstäder

Jag blev så glad när jag i helgen träffade en gammal klasskompis. Har tidigare skrivit om småstadsrasismen både här i bloggen och i en krönika på Möllan.nu. När jag satt och pratade med honom märkte jag att hans åsikter om rasism är lik min vilket på ett sätt gjorde mig förvånad.

I vissa miljöer frodas smygrasismen och sådana miljöer finns det gott om i småstäderna. Han tyckte likadant, han märkte samma sak i fikarummen där han arbetat. Han berättade hur svårt det är ibland att hålla tyst vilket skapar dålig stämning. Han berättar också hur svårt det kan vara på släktmiddagar när samma diskussioner dyker upp, där är det jobbigt med dålig stämning.

Blev glad över att prata med honom, kul att snacka om sådant som betyder någonting.

En stund på centralen

Sitter nu på Malmö centralstation och väntar på tåget. Det är rätt mysigt att sitta här, folk går förbi och är på väg bort eller hem. En kan inte se vart deras fötter är på väg men en kan försöka läsa deras ansiktsuttryck. Alla är verkligen på väg åt olika håll.

Om tjugo minuter går mitt tåg och det kommer ta mig till Karlshamn. Där måste jag leta rätt på ett skosnöre då jag saknar ett på min vänstersko.

Önskar er en trevlig fredag!