Tro inte att någon inte ser vad du gör

Efter dåden i Paris, precis som efter 11 september, så kommer myndigheter vilja öka övervakning och spaning både i verkligheten och på nätet. Och tro inte att du inte kommer att drabbas. Hela tiden accepterar vi att vi övervakas och kartläggs digitalt och när du minst anar det fastnar du på någon övervakningskamera. Men bryr du dig?

Många har åsikten ”har man bara rent mjöl i påsen”, men vad spelar det för roll. Ska du övervakas ändå? Nej, det är inte någon som sitter och tittar på allting du gör men allt du gör på din dator, speciellt det du gör på nätet lagras någonstans och det kan användas emot dig nu, eller senare.

Jag säger inte till dig att sluta använda internet, internet kan vara bra, internet har startat revolutioner, men tänk på vad du gör och vad du publicerar.

Tro inte att du är osynlig.

13 November 2015 – Paris

Jag har sagt det tidigare men jag säger det igen, det är krig på gång. Och av händelserna i Paris igår att döma så är kriget redan här. Flera händelser de senaste åren har gjort att jag gått i de tankarna, men vad har jag gjort åt det?

Attacken i Paris igår tar IS skulden för, i deras ögon tar de äran för den. IS har länge nog nu förstört människors liv, försatt miljoner på flykt från bland annat Syrien och hela Europa har märkt av deras framsteg. Jag är emot våld och militär i grunden och tänker att våld föder våld, men jag vet faktiskt inte hur man ska stoppa IS. Det enda jag vet är att kärlek är den enda rätta vägen att gå, och det är vi dåliga på.

I Sverige eldhärjas asylboenden, det ena efter det andra, skolbarn huggs ihjäl, allt har med rädsla att göra. Rädsla för sådant som hände i Paris den 13 november 2015. Men vad IS gör har ingenting med religion att göra även om de vill få det att framstå så, det har med kontroll att göra. Genom rädsla kan man kontrollera människor och manipulera dem i den riktning man vill.

Tänk bara på vad som hände efter 11 september 2001, hur vi alla ställde upp på att bli totalt kontrollerade vid flygplatserna och mer övervakade än vi någonsin varit. De flesta säger, ”har man bara rent mjöl i påsen”, men om vi hela tiden ska bli övervakade, var finns då vår frihet att leva som människor? Vi blir robotar.

I Sverige finns det en rörelse som växer sig allt starkare, rasisterna. Och de tar skydd av partier som Sverigedemokraterna för att rättfärdiga sina handlingar och åsikter. Sverigedemokraterna har lyckats bra med sitt mål, och jag tror inte de är färdiga ännu. De skapar motsättningar, de skapar vi och dom, de skapar rädsla som i sin tur leder till hat.

Vi måste se förbi allt annat och se att människor är människor, vi måste visa förtroende, välvilja, värme och kärlek till alla runt om oss. Om vi börjar misstänkliggöra vissa människor kommer dessa att hamna utanför, de kommer bli behandlade som mindre värda människor.

Jag säger inte att Sverigedemokraterna har något med händelserna i Paris att göra men de har med situationen i Sverige att göra. Att trycket från invandringen just nu är stort är det ingen fråga om men i första hand måste det handla om att hjälpa människor i nöd, därefter tar vi hand om varandra och hjälper varandra till ett bra och drägligt liv.

Åter till Paris. Jag hörde Frankrikes president tala och han talade om att Frankrike nu måste stå enat som fransmän. Det som slog mig är att det inte handlar om alla dessa gränser som några gamla gubbar för många år sedan ritade upp, det ska handla om medmänsklighet. Gränser kan vara praktiskt av vissa skäl men vi lever alla på samma planet och den är allas att leva på, oavsett inom vilka gränser du är född.

Nu vet jag inte riktigt mer vad jag ska skriva, var bara tvungen att skriva av mig lite. Kommer säkert fler funderingar i dagarna.

Nu får det vara nog!

För ett par dagar sedan kom det en lapp i brevlådan, avsändaren var Sverigedemokraterna och de uppmanade att nu ”måste det bli en folkomröstning om invandringen”. Sedan 2010, då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, har jag varit rädd för hur det skulle bil i framtiden och nu börjar vi se vad som redan 2010 började gro.

Det är idag helt okej att vara smygrasist, ingen reagerar längre på när människor dömer människor efter hudfärg och etnicitet. Tolerans mot intolerans är vardag.

Den senaste tiden har vi märkt av ännu grövre handlingar än att kalla någon för ”blatte” på ett nedlåtande sätt. Jag tänker på bränderna mot asylboenden och blivande asylboenden och så klart händelsen på skolan i Trollhättan. Vad är det för fel på människor? Hur kan man gå in på en skola med stora knivar och börja hugga ner människor i tron om att världen ska bli bättre?

Sverigedemokraterna menar att Sverige är fullt och att vi inte kan ta hand om fler människor, de kan väl åka till andra länder säger de. Eller stanna kvar. De flyr för sina liv, offrar sina liv och allt de äger, gömmer sig i lastbilsflak och tar sig med osäkra båtar över Medelhavet. Jag har en känsla av att de inte har ett liv kvar där de kommer ifrån, annars offrar man inte allt.

Och när det kommer till att ta hand om våra medmänniskor handlar det om det som vi alla är födda med, medmänsklighet. Att säga till någon som flyr för sitt liv, ”här kommer du inte in”, kan inte kännas bra för någon. Men ibland känns det som att det är så människor tänker, ”jag är mer värd än dig och mitt land är mitt och ingen annans”.

Planeten är allas, sen att några bestämde sig för att sätta upp gränser och passkontroller är ju synd men så är det för tillfället. Det betyder inte att alla egentligen har lika mycket rätt till den svenska marken som den franska, sydamerikanska eller asiatiska. Bort med gränserna!

”Ja men vi måste ta hand om de äldre och ge pengar till skolan”. Ja, det är klart vi måste men varför måste det förstöra livet för andra? Det finns massor man kan plocka pengar ifrån istället för att ta det från äldre-/sjukvård och skolan. Vårt försvar kanske? Det är i stort sett ändå obefintligt så därför helt onödigt. Där kan vi spara några miljarder som vi kan ge till våra äldre. ”Nej, vapen måste vi ha!”. Måste vi? Våld föder våld!

Alltid nubbe till sillen

I fredags var det midsommarafton vilket jag har längtat efter då jag inte firade förra året, då var jag i Australien och jobbade på en fram långt ut i bushen. Jag skulle fira tillsammans med en vän och hennes släkt.

Det vankades matjessill och nypotatis med gräddfil och gräslök, mums. Självklart var den obligatoriska ölen och snapsen redan påbörjad när vi anlände runt halv tolv på förmiddagen. Det är så det ser ut i Sverige, dricka hela dagen när något ska firas. Själv skulle jag köra så jag kunde ju inte bli berusad, jag drack alkoholfritt.

Att jag skulle köra var inte enda anledningen till att jag inte ville dricka, den andra var att det var barn på plats, unga barn. Att vi tidigt visar att man måste ha alkohol när man ska fira något ger fel bild till våra barn och ungdomar. Jag drack öl och vin under kvällen, men endast alkoholfritt.

Ingen på festen blev odrägligt full eller förstörde kvällen utan vi hade trevligt från början till slut, men barn är fantastiska, de märker av när folk förändras vilket man gör när man druckit alkohol.

Jag ska inte säga att jag inte börjat dricka tidigt på dagen tidigare eller att jag inte kommer göra det igen. Jag menar bara att vi måste välja våra tillfällen och tänka på vilka signaler vi egentligen sänder till våra barn när vi inte kan träffas hela släkten för att fira någonting, utan att dricka oss berusade.

Läste också denna artikel om en man som blev stum på skolavslutningen när niorna sjöng visor och låtar som hyllade alkohol, fylla och kvinnoförnedring. På skolavslutningen!?

Vår syn på alkohol och droger i Sverige är väldigt snedvriden, alkoholkulturen börjar hos varje individ och det är dags att vi tänker till.

Gillar du att dricka alkohol och klarar av det ska du givetvis fortsätta med det, men tänk på hur och var du gör det!

Livet är en ständig jakt på ved

Eftersom att huset mestadels värms upp genom att elda är jakten på ved ett faktum, självklart jagar jag gratis ved. Än så länge har jag tömt ett förråd som inte hade blivit använt men hoppas på att finna mer någonstans.

Har i alla fall börjat få ihop en liten stapel nu, har lite till utanför bild som jag ska hugga upp innan jag staplar det. Ska nog klara mig till värmen kommer.

vedstapel

Nu kommer våren, värmen och allt det gröna. Har i stort sett ingen gräsmatta att klippa då den består av mossa men snart är skogen runt om mig ljusgrön av alla knoppar som börjar slå ut. Men än så länge är det kala träd som sträcker sig upp mot skyn, också det är något vackert, strävan mot ljuset.

kala träd mot himlen

Nu bor jag i hus!

Nu har jag flyttat ut till en stuga i skogen och ska bo här tillsvidare. Känns fantastiskt.

Jag är uppvuxen i skogen och spenderade mina första 15 år där innan vi flyttade in till byn. Efter det har jag bott i småstäder som Växjö och storstäder som Malmö men det har alltid funnits i mig att det är på landet jag ska bo. Mina rötter finns bland trädens rötter och det är nära naturen jag ska leva mitt liv.

 

hokahuset_panorama

Har nu fått möjligheten att flytta in i stugan på bilden och jag kommer att finna ett lugn här. När jag vaknar på morgonen och går ut är det enda jag hör ett svagt forsande och porlande från ån intill blandat med fågelsång, ibland nästan öronbedövande sång. Annars är det tyst, helt tyst.

Jag har en trädgård jag behöver sköta om, jag har ett hus att hålla i ordning och jag kommer att ha grödor att ta hand om. Ja, jag ska odla lite grönsaker. Tomater, potatis, lök, sallad, bönor och annat som jag sedan kan leva av och ge bort till mina kära.

pallkragar

Här kommer mina grönsaker att växa, om inte rådjuren äter upp allt förstås, eller sniglarna.

Huset värms mestadels upp genom att elda i kaminen så jag får se till att ha ved hemma så jag inte behöver frysa. Så här års är det inga större problem, huset håller cirka 14 grader för tillfället, om man inte eldar, så det går att leva i. Men elden är även en hög mysfaktor så den kommer brinna ofta.

kamineldEftersom att elden kommer brinna och vill hållas levande så mottages gärna gratis ved från alla som läser detta 😉

 

 

Prova på en dröm

Jag har länge haft en dröm om att i framtiden bo ett litet hus ute på landet, i skogen någonstans. Närheten till naturen, lugnet. Ett ställe där man kan odla lite grönsaker och annat gott och i längden komma så nära självförsörjning som det går. Ett ställe där man kanske får tumma lite på komforten men där meningen med livet känns närmare och består av den ständiga jakten på det som förstör oss, pengar.

Nu har jag möjligheten att prova på det. Har fått erbjudande om att hyra ett litet fritidshus en bit norr om Asarum för en billig peng i månaden. Där finns plats att elda, där finns skog runtom, där finns en å och en massa sjöar. Ett par nära grannar som består av andra fritidshus och inga permanenta boende, lugnet kommer finnas där.

Har ännu inte bestämt mig men det lutar åt det, jag vill prova och se om det är något för mig för i huvudet verkar det så underbart. Visst kan det bli lite ensamt och kanske rent av kusligt att bo ensam i skogen men jag tror att det kommer gå bra. I så fall ska jag odla lite grönsaker, räfsa löv, ta hand om trädgården, ta hand om huset. Låter som en dröm i mina öron, det kommer gå vägen.

Byggde eget vindkraftverk

Som jag gör med jämna mellanrum så har jag sett lite videos på TED.com för inspiration om synen på livet. Där finns massor med videos och jag kan ägna timmar åt att titta på dem, tänka på vad de sagt och få en förståelse för människor och deras tankesätt.

Senast såg jag en video med William Kamkwamba som är uppvuxen som en fattig bonde i Afrika. Ett år upplevde de ett svårt år och svälten var ett faktum. De torra åkrarna var svåra att odla i och eftersom de inte fick in några pengar kunde han inte gå i skolan. Han tog sig ändå till biblioteket och började läsa på om fysik och hittade en bok om vindkraftverk.

William var 15-16 år vid den här tiden men bestämde sig för att bygga ett och utav en gammal cykelram, lite plaströr och annat han fann på skroten byggde han ett vindkraftverk som gav dem fyra lampor och två radios. Från ingen el till detta med hjälp av en cykeldynamo är en fantastisk prestation och att lyssna på honom ger en inspiration till att man kan faktiskt få energi utan kärnkraft, vattenkraft eller kolkraft. Vinden finns runt om oss, den förser oss med ständig energi.

När det var färdigt och det fungerade bestämde han sig för att bygga ett till, ett lite större som han och grannarna kunde använda för att bevattna åkrarna och låta grödorna växa. Han gjorde det! Han berättade att människor hade börjat köa utanför deras bostad för att ladda sina mobiltelefoner.

Om man vill kan man åstadkomma mycket, det som behövs är motivation.

Tänker tillbaka

Sitter och tänker tillbaka på min resa som avslutades för sju månader sedan. Allt roligt jag hade, allt annorlunda jag såg, alla människor jag träffade. Tiden i Thailand var något speciellt, det var första gången jag reste på riktigt, ensam med en ryggsäck på en okänd plats långt, långt hemifrån. Det var speciellt från första stund och det var verkligen början på en bra resa.

Tänker mycket på tiden jag hade i Pai i norra Thailand. Det är en fantastisk liten by jag så gärna skulle vilja besöka igen. På dagen hängde jag i hängmattan eller åt frukost och lunch på något mysigt ställe, njöt av solen och värmen. På kvällen hängde jag på Irie bar som var en liten reggaebar på en bakgata, en avstickare från huvudgatan. En av killarna där gav sig fan på att han skulle lära mig spela biljard, och jag blev faktiskt riktigt duktig under de fem dagar han gav mig gratis lektioner. Hängde kvar i baren efter stängning och spelade spel eller lyssnade på när de jammade reggae på thailändska.

Tiden jag sedan hade på Koh Tao där jag upplevde vår planet från ett annat perspektiv, nämligen under ytan. Tog en dykarkurs och lärde mig att havet är fantastiskt och trots att vi människor inte är skapta för att vara under vatten en längre tid var jag nere på 30 meters djup. En upplevelse jag redan då kände var overklig och än mer idag.

När jag sedan kom ner till Australien och upplevde hur det var att pengarna börjar ta slut och inte ha någon inkomst. En tid av spännande oro över framtiden som sedan löste sig när jag fick jobb som flyttgubbe. Hur vi på flyttfirman efter varje arbetsdag samlades på baksidan, drack nån öl eller rökte, simmade i poolen eller såg på Walking Dead och Biggest Looser.

Tänker på tiden när jag arbetade på en farm, de stora maskinerna jag körde, fåren jag jagade och fångade som sedan slaktades framför mina ögon. Tiden nere på den lokala puben där alla samlades på kvällarna, alltid samma människor i stolarna och jag behövde inte säga vad jag ville ha när jag kom in.

Det var en fantastisk tid när jag tänker tillbaka. Speciellt alla människor jag träffat, intressanta möten som kommer finnas med mig. Erfarenheter är rikedom och jag aldrig känt mig mer rik.

Oron stiger i mig

Under en längre tid har jag haft en känsla, en obehaglig känsla och den växer för varje dag som går, varje gång jag ser på nyheterna och hör om vad som händer runt om i världen. Det är krig på många ställen, människor dör, människor utnyttjas, människor torteras. Många är på flykt.

Det som skrämmer mig är att våldet verkar eskalera och sprida sig runt om i världen. Terroristattacker som kommer allt närmare, för lite mer än fyra år sedan sprängdes det i Stockholm och i helgen sköts det i Köpenhamn. Det handlar om skräck, det handlar om yttrandefrihet och oron i mig stiger. Snart är det världskrig, om det inte redan startat.

Jag vill förbereda mig, vara redo. Men vad ska man göra och var ska man ta vägen?

Det finns så mycket mer som snurrar i mitt huvud om detta, men just nu orkar jag inte skriva mer.

Ta hand om er och sprid kärlek, det är inte så svårt.

One love!

Dömd trots sjukdom

Häromveckan kom domen mot Jens Waldmann som i januari överklagade sin dom till Hovrätten. Hovrätten fastslog Tingsrättens dom om villkorligt och samhällstjänst, vilket betyder att man dömer en man som använt sin medicin.

Ett brott utan offer och som Jens advokat uttryckte sig, ”Är det ens ett brott”. För ett brott bör väl ha ett offer, varför är det annars ett brott?

Domen mot Jens betyder att det kommer fortsätta att dömas sjuka människor i Sverige, sjuka människor som lever livet så bra de kan med hjälp av den medicin som fungerar kommer att få köa till våra domstolar. Jag förstår inte varför det har blivit så här, varför vi behandlar människor på det viset.

Samhället lägger resurser på att lagföra, döma och sedan verkställa domen för ett brott. Ingen har skadats, någon har fått ett bättre liv men tack vare en snedvriden lag ska de straffas.

Inget offer – Inget brott.

Free Jens!

Förbudsivrarna fortsätter sprida felaktigheter

Som förespråkare för en annan vinkel på narkotikaproblemen i vårt land stöter man ofta på förbudsivrare som inte vet vad de pratar om trots att de tror sig veta bäst. Politiken som drivs i Sverige fungerar inte, det är bevisat sedan länge, inte minst när man ser på resultatet. Sverige har en nollvision mot narkotika och en restriktiv politik, ändå har missbruket ökat, tillgängligheten ökat och det hemskaste är att även dödstalen stigit.

1988 kriminaliserade vi en sjukdom i Sverige, missbruk av narkotika. Den synen på missbruk från politikerna, och i längden polisen, är förödande för missbrukarna som margnaliseras till ett utanförskap som är svårt att komma ifrån. De stämplas som kriminella trots att de bara är sjuka.

Ett annat problem är att vi i Sverige inte kan se skillnad på bruk och missbruk. När det gäller alkohol har vi inga problem att se skillnaden på ett glas vin till maten på söndagen och en box vin på förmiddagen liggande på golvet. Men när det gäller narkotika (olagliga droger) drar vi gränsen vid första blosset på en joint en kväll för avslappning och likställer det med en injektion av heroin på en offentlig toalett. Vi måste se att det är skillnad på bruk och missbruk.

Det är bland annat sådant här vi måste utbilda svenska folket om, och det måste börja redan i skolan. Rätt information, fakta och inte som idag, felaktiga teorier och historier. Vi måste först arbeta förebyggande för att minska användning av alla droger hos unga, såväl alkohol och tobak som narkotika. Nästa steg är att ta hand om de som hamnar i missbruk och hjälpa dem tillbaka till ett drägligt liv.

Men som sagt, det är svårt att argumentera med folk som är blinda för sanningen, som vägrar ta till sig studier, som vägrar se hur resten av världen gör, som istället vill ha dessa morallagar kvar i vårt land. Portugal tog ett stort 2001 och antalet narkotikarelaterade dödsfall har sedan dess minskat drastiskt.

I ett inlägg på bloggen Här står jag svarar hen på en artikel med svar på tal. Det svåra är att ”svar på tal” sällan få chansen att synas i samma media som förbudsivrare får. Debatten måste väckas, debatten måste få höras, alla röster måste få komma fram.

Tips
Kolla in Cannalisörerna’s projekt 420röster som snart lanseras där brukare får chansen att göra sina röster hörda.

Jens Waldmann kämpar för sin hälsa

I torsdags åkte jag till Jönköping för att gå på rättegång. Jag var där för att stötta Jens Waldmann i hans kamp om att få leva sitt liv. Vi var ett gäng, närmare 30 medmänniskor, som var där för att stötta honom och göra omvärlden uppmärksam på vilken orättvisa som dagligen bedrivs i vårt avlånga land.

Det var min första rättegång, det var en upplevelse bara det, så jag har ingenting att jämföra med. Den hölls i Hovrätten och var en överklagan på domen som föll i Tingsrätten i augusti 2014 där Jens blev dömd till villkorligt och 75 timmars sammhällstjänst.

Brottet han anses begått var att han medicinerat med en naturlig blomma som han själv odlat fram i sin garderob. Det handlar självklart om cannabis. Cannabis är olagligt i Sverige på alla sätt med det är en växt med otroligt många användningsområde och det har odlats mängder av det i Sverige under lång tid, men inte längre.

Jens lider av depressioner vilket gör att han har svårt att leva ett fullt fungerande liv, han kontaktade sjukvården och blev hänvisad till den ena tabletten efter den andra för att försöka få sitt liv tillbaka. Biverkningarna av alla dessa piller gjorde att hans livskvalitet minskade drastiskt även om han lyckades hålla sig vid liv. Han gjorde efterforskningar och bestämde sig för att prova cannabis.

Under fem år självmedicinerade Jens med cannabis. Under tiden hade han fru, barn, hus och ett eget framgångsrikt företag. Ett fungerande och bra liv. Tills polisen knackade på dörren efter att ha hittat några frön på väg till hans adress. Sedan dess har han inte kunnat få sin medicin utan istället blivit hänvisad till vården där han än en gång inte fått den hjälp han behövt.

Han odlade för sitt eget bruk, i sitt eget hem. Han sålde inte ett gram till någon, ingen visste om det och hans liv blomstrade. Ingen skadades över att han mådde bra och hade en blomma i garderoben. Ingen. Det var först efter han bliv gripen som han har blivit en belastning för samhället med häktning, rättegångar och allt administrativt runt det.

En blomma i garderoben och ett gott liv – Finnas i straffregistret och svårt att hålla livet flytande. Det är de två alternativen som finns för Jens.

Nu är det upp till Göta Hovrätt att döma rättvist, domen kommer 29 januari i år.

Varför ska vi skjutsa in sjuka människor i rättssystemet när de klarar av ett liv med hjälp av en växt? Ofattbart.

Fosterland – En resa mot förståelse

För lite drygt en vecka sändes första avsnittet av Fosterland på SVT. I programmet åker Fredrik Önnevall runt i Europa och träffar nationalister för att försöka förstå hur de tänker och igår söndag sändes andra avsnittet utav fyra.

Han har besökt Gyllene gryning i Grekland vars ledare sitter häktat för bland annat misstänkt inblandning i ett mord. Han har också besökt Frankrike och pratat med Nationell front och självklart har han pratat med Sverigedemokraterna i Sverige. Det är en intressant resa och jag ser fram emot kommande avsnitt.

En sak medlemmarna från dessa främlingsfientliga (rasistiska) partier har gemensamt är synen på invandrare och hur de på olika sätt vill minska invandringen. Det märks direkt när de blir kritiserade, de går in i försvarsställning utan fördröjning och deras argument blir svaga.

Önnevall gör denna resan för att försöka förstå hur de tänker och i gårdagens avsnitt undrar han om de hade försökt göra detsamma. Om de skulle få för sig att ta reda på hur han tänker och resonerar. Jag tvekar på det. Människor med sådana åsikter är duktiga på att vara blinda, inte vilja ta till sig varken fakta eller förståelse för människor på flykt.

Fredrik Önnevall träffar också några flyktingar från Syrien som för tillfället befinner sig i Grekland i väntan på att komma vidare i Europa och kunna få trygghet. En av flyktingarna är bara 15 år gammal och berättar själv att han har behövt bli vuxen för snabbt, han måste själv ta beslut som bestämmer ödet av hans liv. Allt är mycket rörande.

Jag rekommenderar alla att se Fosterland för att försöka få en förståelse för flyktingar men också nationalister. För att kunna utvecklas och komma framåt och gå mot en bättre värld måste vi börja förstå varandra, lyssna och försöka byta perspektiv. Kan säga att slutet på gårdagens avsnitt rörande och starkt.

Se programmet!

Hoppkudden borta från Folkets park

Under tisdagen plockades en populär attraktion bort från Folkets park i Malmö, en hoppkudde. Anledningen var ett antal klagande grannar som tyckte att barnen skrattade för mycket.

Efter klagomålen – nu tystnar barnskratten | Sydsvenskan

Jag förstår inte.

Folkets park bör vara just det, Folkets park, det vill säga en park för alla som bor i och besöker staden. Hoppkudden var tillgänglig så länge parken var öppen och den användes utav såväl små barn som äldre barn, till och med en och annan vuxen tog sig några studs på den. Av personliga erfarenheter kan jag berätta att sådana hoppkuddar är riktigt roliga.

Nåväl. Barn som skrattar, borde inte det betyda något gott och glädjande? Jag har länge sagt att om man bosätter sig nära Folkets park borde man förstå att där ibland är livat och räkna med det när man flyttar dit. För mycket oväsen kan jag förstå att man kan störa sig på ibland. Jag hade mitt fönster mot en förskola ett tag och det var inte alltid roligt när jag jobbat natt, men jag visste det när jag flyttade dit så kunde knappast klaga.

Ibland känns det som att barn växer upp för snabbt idag (men det har vi väl sagt i alla tider) så jag tycker inte vi ska klaga på när de är just barn, leker, skrattar och har roligt. Låt barn vara barn och släpp inte tag om ditt eget inre barn.

Lek livet!

Vem säger att vi inte har klasskillnader i Sverige?

Blir fattiga orättvist behandlade? Har alla samma möjligheter?

Såg en intressant lista på Twitter om hur det är att ha dålig ekonomi som fick mig att tänka. Listan kommer från en artikel i Social Politik som jag inte har läst då den endast finns i papperstidningen. Men listan är intressant även utan kontext.

Fattigdom kan te sig olika för olika personer. Vissa föds in i en lägre ekonomisk status som är svår att ta sig ur och andra hamnar i den av olika anledningar. Oavsett är det inte lätt att ha dåligt med pengar.

Tänk dig själv att du inte har råd att ta körkort eller ha en bil. Om du bor i ett litet samhälle med endast en eller två affärer har de affärerna ofta ganska höga priser. Utan bil kan det vara svårt att storhandla och ta sig till ställen där det är billigare. Den senaste tiden har det blivit allt vanligare med stormarknader och de byggs på lite större orter och är anpassade för att åka till med bil. Orättvist.

Tänk dig att du inte kan köpa saker med kvalitet eftersom de ofta är dyrare och är istället tvungen att köpa billigare saker som inte håller lika länge så du blir tvungen att köpa nytt efter ett tag igen. Det finns ibland avbetalningar som alternativ men de alternativen blir också dyrare i längden men har man inget val så. Orättvist.

Kanske har du en knaper månad och blir försenad med en betalning, då blir det förseningsavgift. Är du sjuk, kanske sjukskriven, tillkommer kostnader för mediciner och läkarbesök. Orättvist.

Vem säger att vi inte har klasskillnader i Sverige?

dyrt att vara fattig

Små tankar om gårdagen – Je Suis Charlie

Igår hände något fruktansvärt i Paris. 12 personer blev dödade. Det grundar sig tydligen i IS vilka säger sig ha Islam i ryggen men de är bara idioter med vapen. Religionen har ingenting med attacken att göra! De själva tror säkert på det och med deras utrop med mera verkar många andra också tro på det. Så därför kommer nu fler attacker mot muslimer och moskéer.

Men att attackera en moské efter attacken i Paris är inte bättre. Attacken i Paris är emot yttrandefriheten, en attack mot en moské är emot religionsfriheten. Inget av det är något att hylla eller se som något bra, det är allt förkastligt.

Jag vill att människor ser det för vad det egentligen är. Galningar som skjuter och bombar. Anledningen är för mig oklar och jag kan inte se vad de kan vinna på det men på något sätt vill de skrämma omvärlden. Att de sedan använder religion som svepskäl skadar så många människor.

Har bekanta på Twitter, muslimer, som dagligen får utstå hot, blir förnedrade och jag förstår inte hur de orkar med det. All heder åt er som orkar, all heder åt er som fortfarande tror på kärleken.

Till er andra: Tänk till, öppna ditt hjärta, öppna ditt sinne. Var inte blind!